Kecak utvecklades ur en gammal balinesisk transritual som kallas Sanghyang och som utförs för att bjuda in gudomliga andar i dansarnas kroppar, ofta för att avvärja ondska eller hela samhället.
Kecak Fire Dans är en fascinerande balinesisk föreställning som uppstod i början av 1930-talet genom ett samarbete mellan den balinesiske dansaren Wayan Limbak och den tyske konstnären Walter Spies. Med inspiration från den gamla Sanghyang-ritualen, där byborna sjöng för att avvärja onda andar, vävde skaparna in dramatiska element från det hinduiska eposet Ramayana i dansen.
Till skillnad från traditionella danser framförs Kecak av en kör med barbröstade män som sjunger "cak" i hypnotisk rytm, utan musikinstrument. Föreställningens cirkelformation, transliknande energi och eldiga bilder har gjort den till en ikonisk symbol för balinesisk kultur som förenar mytologi, andlighet och skådespel i en oförglömlig händelse.
Kecak Fire Dans utvecklades på 1930-talet av den balinesiske dansaren Wayan Limbak och den tyske konstnären Walter Spies och blandar ritual, berättande och teaterdrama.
Den var inspirerad av Sanghyang trance-ritualen, en helig balinesisk ritual som syftar till att bjuda in andligt skydd och skingra ondska genom massång.
Dansen dramatiserar scener ur Ramayana, med fokus på prins Ramas kamp för att rädda sin fru Sita från demonkungen Ravana, där apan Hanoman spelar en nyckelroll.
Elden symboliserar rening och andligt skydd, och kulmen nås när Hanoman hoppar genom lågorna för att rädda Sita och besegra ondskan.
Inslag av trance härrör från Sanghyang, där artisterna tros vara besatta av andliga krafter, vilket förstärker den rituella energin och autenticiteten i showen.
Cirkeln av sjungande män symboliserar enighet, skydd och den gemensamma energi som behövs för att avvärja onda andar - en praxis som hämtats från gamla balinesiska ritualer.
Cirkeln av sjungande män symboliserar enighet, skydd och den gemensamma energi som behövs för att avvärja onda andar - en praxis som hämtats från gamla balinesiska ritualer.
Ikoniska platser som Uluwatu-templet och Tanah Lot-templet erbjuder dramatiska bakgrunder - klippor i solnedgången eller vågslagna klippor - som förstärker den mytiska och andliga atmosfären i dansen.
Till skillnad från utsmyckade danser med dräkter och instrument präglas Kecak av massor av sång, trans och eld, och blandar ritual och berättande på en utomhusarena.
Även om den är anpassad för turism är dess rötter fortfarande djupt andliga och har kvar inslag av gamla balinesiska ritualer, skyddsriter och gemensam bön.
De mest berömda platserna är Uluwatu-templet, Tanah Lot-templet, Pura Dalem Ubud och GWK Cultural Park, som alla erbjuder unika miljöer och atmosfärer för gästerna.
Ja, Kecaks dramatiska ljud, gemensamma energi och solnedgångar har hjälpt till att forma Balis rykte som en ö med exotisk andlighet och levande kultur.